Låsningar inför avtalsrörelsen

Arbetet med att skapa en förnyelse avseende lärarnas arbetstider genom den partssammansatta Unckelgruppen har tyvärr misslyckats. Gruppen har under ett år försökt finna öppningar i en relativt låst fråga, åtminstone verkar den vara det inom det offentliga skolväsendet med kommuner som huvudman. Man är i sina huvuddrag ense både om hur skolan borde fungera och om de problem som präglar många skolors verksamhet. Gruppen är också enig om att problemen kräver insatser som går utöver de arbetstidsfrågor som stått i centrum för gruppens diskussioner. Unckelgruppens resultat blev ett testamente författat av Per Unckel själv. Detta verkar vara det enda som parterna kan överens om.
Per Unckel lyfter fram tre viktiga områden som behöver utvecklas inom den kommunala skolan, där också ledarskapet måste utvecklas. Bland annat krävs en bättre kommunikation mellan skolledare och lärare. Kommunerna måste ge skolenheterna och dess rektorer ett ökat utrymme att agera samt att skolans personal tillsammans med skolledningen måste ta ett gemensamt ansvar för skolan och dess målstyrda uppdrag.

Vad betyder detta för oss på fältet? Ska SKL och kommunerna fortsätta i samma hjulspår som tidigare, dvs med allt för få avvikelseavtal och i huvudsak en skola där undervisningsskyldighet inte ska finnas som begrepp men där detta i realiteten fortfarande verkar styra den målstyrda skolan? Eller verkar det finnas öppningar att organisera personalresurserna utifrån det uppdrag en skola har, kopplat till kravet till en ökad måluppfyllelse och förbättrade resultat? Vi befinner oss idag i en helt annan verklighet än den som låg till grund för avtalen 1996 och 2000. Skolkartan har ritats om, IT är en naturlig del av vardagen, konkurrensen har blivit mer påtaglig i många kommuner och i storstäderna tenderar mellan 40-50% av eleverna att söka sig till fristående skolor, åtminstone inom gymnasieskolan. Många fristående skolor arbetar utifrån andra avtal där de fackliga organisationerna inte haft samma restriktiva hållning som inom kommunen.
Vad som behövs nu är att en stor lokal frihet medges i det kommande avtalet, där skolor ges möjlighet att organisera undervisningen/lärprocessen så att högsta möjliga måluppfyllelse kan uppnås. Ett avtal där fokus ligger på förutsättningarna för förbättrade resultat och hur vi kan använda våra resurser kopplat till vårt uppdrag. Ett avtal där arbetsmiljölagen är garanten för att alla medarbetare inom ramen för en vettig arbetstidskonstruktion , oavsett befattningar, får en rimlig chans att bidra till en ökad måluppfyllelse. I en tid där internet, moderna verktyg och med en lärprocess "dygnet runt" bidrar till att stärka elevers lärande kan vi inte utgå från föråldrade avtal och en skola som inte längre finns. Hur detta ska organiseras är en lokal fråga för den enskilda skolan, men de centrala avtalen måste ge de reela öppningar som krävs för att skapa en skola i världsklass. Nu är det dags att skolledningar och deras medarbetare sätter sig i samma båt för att tillsammans finna goda lösningar för att fullgöra statens och kommunens uppdrag och skapa morgondagens skola.