I GP pågår f n en stor diskussion om utformning av skriftliga omdömen i skolan. Man har begärt in flera hundra omdömen från 15 kommunala grundskolor och jämfört dessa. Skillnader är stora enligt GP hur dessa utformats, "allt ifrån ett kryss i en ruta till tre sidor". Detta kan man i sig ha synpunkter på, att dessa utformas på vitt skilda sätt och hur man skriver sina omdömen, men i huvudsak är det rektors ansvar. Bland annat har, enligt GP, en lärare kallat en elev för "dum blondin", vilket BEO kräver skolan på skadestånd för. Självklart ett helt oacceptabelt omdöme.
Det stora utropstecknet enligt mig är dock att det är skilland mellan kommunala skolor och fristående skolor, om dessa omdömen är offentliga eller ej. Vad som inom skolområdet ska vara offentligt (allmän handling) eller ej borde självklart regeringen ta sig en funderare på. Dessutom måste regeringen finna en lösning för att det som är en allmän handling i en kommunal skola ska hanteras lika, oavsett om det är en fristående eller kommunal skola så länge verksamheten är skattefinansierad.
onsdag 9 december 2009
söndag 13 september 2009
Låsningar inför avtalsrörelsen
Arbetet med att skapa en förnyelse avseende lärarnas arbetstider genom den partssammansatta Unckelgruppen har tyvärr misslyckats. Gruppen har under ett år försökt finna öppningar i en relativt låst fråga, åtminstone verkar den vara det inom det offentliga skolväsendet med kommuner som huvudman. Man är i sina huvuddrag ense både om hur skolan borde fungera och om de problem som präglar många skolors verksamhet. Gruppen är också enig om att problemen kräver insatser som går utöver de arbetstidsfrågor som stått i centrum för gruppens diskussioner. Unckelgruppens resultat blev ett testamente författat av Per Unckel själv. Detta verkar vara det enda som parterna kan överens om.
Per Unckel lyfter fram tre viktiga områden som behöver utvecklas inom den kommunala skolan, där också ledarskapet måste utvecklas. Bland annat krävs en bättre kommunikation mellan skolledare och lärare. Kommunerna måste ge skolenheterna och dess rektorer ett ökat utrymme att agera samt att skolans personal tillsammans med skolledningen måste ta ett gemensamt ansvar för skolan och dess målstyrda uppdrag.
Vad betyder detta för oss på fältet? Ska SKL och kommunerna fortsätta i samma hjulspår som tidigare, dvs med allt för få avvikelseavtal och i huvudsak en skola där undervisningsskyldighet inte ska finnas som begrepp men där detta i realiteten fortfarande verkar styra den målstyrda skolan? Eller verkar det finnas öppningar att organisera personalresurserna utifrån det uppdrag en skola har, kopplat till kravet till en ökad måluppfyllelse och förbättrade resultat? Vi befinner oss idag i en helt annan verklighet än den som låg till grund för avtalen 1996 och 2000. Skolkartan har ritats om, IT är en naturlig del av vardagen, konkurrensen har blivit mer påtaglig i många kommuner och i storstäderna tenderar mellan 40-50% av eleverna att söka sig till fristående skolor, åtminstone inom gymnasieskolan. Många fristående skolor arbetar utifrån andra avtal där de fackliga organisationerna inte haft samma restriktiva hållning som inom kommunen.
Vad som behövs nu är att en stor lokal frihet medges i det kommande avtalet, där skolor ges möjlighet att organisera undervisningen/lärprocessen så att högsta möjliga måluppfyllelse kan uppnås. Ett avtal där fokus ligger på förutsättningarna för förbättrade resultat och hur vi kan använda våra resurser kopplat till vårt uppdrag. Ett avtal där arbetsmiljölagen är garanten för att alla medarbetare inom ramen för en vettig arbetstidskonstruktion , oavsett befattningar, får en rimlig chans att bidra till en ökad måluppfyllelse. I en tid där internet, moderna verktyg och med en lärprocess "dygnet runt" bidrar till att stärka elevers lärande kan vi inte utgå från föråldrade avtal och en skola som inte längre finns. Hur detta ska organiseras är en lokal fråga för den enskilda skolan, men de centrala avtalen måste ge de reela öppningar som krävs för att skapa en skola i världsklass. Nu är det dags att skolledningar och deras medarbetare sätter sig i samma båt för att tillsammans finna goda lösningar för att fullgöra statens och kommunens uppdrag och skapa morgondagens skola.
Per Unckel lyfter fram tre viktiga områden som behöver utvecklas inom den kommunala skolan, där också ledarskapet måste utvecklas. Bland annat krävs en bättre kommunikation mellan skolledare och lärare. Kommunerna måste ge skolenheterna och dess rektorer ett ökat utrymme att agera samt att skolans personal tillsammans med skolledningen måste ta ett gemensamt ansvar för skolan och dess målstyrda uppdrag.
Vad betyder detta för oss på fältet? Ska SKL och kommunerna fortsätta i samma hjulspår som tidigare, dvs med allt för få avvikelseavtal och i huvudsak en skola där undervisningsskyldighet inte ska finnas som begrepp men där detta i realiteten fortfarande verkar styra den målstyrda skolan? Eller verkar det finnas öppningar att organisera personalresurserna utifrån det uppdrag en skola har, kopplat till kravet till en ökad måluppfyllelse och förbättrade resultat? Vi befinner oss idag i en helt annan verklighet än den som låg till grund för avtalen 1996 och 2000. Skolkartan har ritats om, IT är en naturlig del av vardagen, konkurrensen har blivit mer påtaglig i många kommuner och i storstäderna tenderar mellan 40-50% av eleverna att söka sig till fristående skolor, åtminstone inom gymnasieskolan. Många fristående skolor arbetar utifrån andra avtal där de fackliga organisationerna inte haft samma restriktiva hållning som inom kommunen.
Vad som behövs nu är att en stor lokal frihet medges i det kommande avtalet, där skolor ges möjlighet att organisera undervisningen/lärprocessen så att högsta möjliga måluppfyllelse kan uppnås. Ett avtal där fokus ligger på förutsättningarna för förbättrade resultat och hur vi kan använda våra resurser kopplat till vårt uppdrag. Ett avtal där arbetsmiljölagen är garanten för att alla medarbetare inom ramen för en vettig arbetstidskonstruktion , oavsett befattningar, får en rimlig chans att bidra till en ökad måluppfyllelse. I en tid där internet, moderna verktyg och med en lärprocess "dygnet runt" bidrar till att stärka elevers lärande kan vi inte utgå från föråldrade avtal och en skola som inte längre finns. Hur detta ska organiseras är en lokal fråga för den enskilda skolan, men de centrala avtalen måste ge de reela öppningar som krävs för att skapa en skola i världsklass. Nu är det dags att skolledningar och deras medarbetare sätter sig i samma båt för att tillsammans finna goda lösningar för att fullgöra statens och kommunens uppdrag och skapa morgondagens skola.
söndag 15 februari 2009
Replik på Thomas inlägg (färre lärosäten)
Håller inte riktigt med dig Thomas när det gäller förslaget att samla ihop lärarutbildningarna till färre lärosäten än idag. Jag har egna och god erfarenheter av ett för både kommuner och högskola givande samarbete nere i Dalarna. Ett samarbete där vi försökte och faktiskt i mina ögon lyckades skapa en Lärarutbildning som bidrog till skolutvecklingen i länets kommuner och vice versa. Har därmed även goda erfarenheter av en geografiskt spridd VFU som funkade alldeles utmärkt och som även den bidrog till skolutveckling både i kommunen och på högskolan.
Den centralisering som förslaget innebär kommer - tror jag - att leda till försämrade möjligheter till den oerhört angelägna kontinuerliga dialog mellan Lärarutbildning och verksamheten ute i landet. Vilket jag i sin tur tror leder till en mer stelbent och akademiskt fokuserad lärarutbildning än vad som varit fallet i exemplet Dalarna.
Den centralisering som förslaget innebär kommer - tror jag - att leda till försämrade möjligheter till den oerhört angelägna kontinuerliga dialog mellan Lärarutbildning och verksamheten ute i landet. Vilket jag i sin tur tror leder till en mer stelbent och akademiskt fokuserad lärarutbildning än vad som varit fallet i exemplet Dalarna.
tisdag 13 januari 2009
Nu är det premiär för Skolchefsföreningens nya hemsida! Välkommen!
En nyhet på hemsidan är denna blogg, där ett urval medlemmar i föreningen ska skriva ner tankar om aktuella frågor, allmänna reflektioner o dyl. Jag tänkte kort säga något om förslaget till förändringar i lärarutbildningen.
Jag jobbat både med skolverksamhet på olika nivåer och med lärarutbildning. Jag har varit aktiv på olika sätt i lärarutbildningsutredningar sedan början av 80-talet, då LUT74 dammades av. Inte så att jag suttit i någon av utredningarna eller arbetat inom regering och riksdag, men jag har arbetat med lärarutbildningen i praktiken som anställd vid Göteborgs universitet och som verksamhetsföreträdare i lärarutbildningsnämnder i Göteborg och Stockholm. Jag har också arbetat med kopplingen lärarutbildning-skolverksamhet-FoU i Skövde, Karlstad och Jönköping.
Utifrån detta har jag sett många olika sätt att organisera, leda och utvärdera lärarutbildning. Den nu aktuella utredningen tillför några nya sätt. Här är några (få) funderingar:
Ett stort problem i genomförandet av lärarutbildningen är att det - åtminstone för vissa inriktningar - är svårt att samla så stora grupper av lärarstuderande att de kan utgöra egna undervisningsgrupper. När detta inte går så blir lärosätenas fristående kurser som används, med en komplettering av ett didaktiskt innehåll. På så sätt skapas många praktiska problem som vid de stora lärosätena tar väldigt mycket tid och kraft att hantera. Det gäller t ex att alla studerande på den fristående kursen måste anpassa sig till schemaläggningen för VFU. Det blir för komplicerat att hantera, vilket leder till kompromisser som leder till kvalitetsbrister inte bara för lärarutbildningen utan för alla inblandade utbildningar. Utredningens förslag att börja om på nytt - att lärosätena måste söka examensrätt - och rekommendationer om profilering och koncentration av lärarutbildningen är därför intressant. Det borde leda till att lärarutbildningen kan byggas upp utifrån sina egna förutsättningar och behov, ungefär som sker på andra yrkesutbildningar inom högskolan.
En sak som ingen av lärarutbildningsreformerna lyckats hantera hittills - och sannolikt inte heller denna - är det förhållande att lärarutbildningen som grundutbildning måste följas av en systematisk kompetensutveckling under hela yrkestiden, både för att säkerställa aktuella kunskaper och för att möjliggöra breddning eller fördjupning - allt i syfte att bidra till goda resultat i skolverksamheten. Det räcker inte med att hantera grundutbildningen, om man vill säkerställa kompetensen i svensk skola.
Jag tror att utredningen är på rätt spår när den funderar på nya anställningsformer - tidsbegränsning, kombinationstjänster skola-lärarutbildning - för att säkerställa att lärarutbildarna har en aktuell skolerfarenhet. Jag tror också att idén om att skolor får kvalificera sig för att bli "VFU-skola" är bra för både lärarutbildningen och skolan.
När det gäller förslagen på inriktningar och deras längd samt deras djup resp bredd så finns mycket att fundera över. Som vanligt. Blir det mer eller mindre av ämnesstudier jämfört med idag och tidigare lärarutbildningar? Är det rimligt med stadielärare - utan överlappningar - i grundskolan? Man kan alltid balansera på olika sätt och här har utredningen bl a velat öka söktrycket - en av de viktigaste frågorna när det gäller läraryrket fn, enligt min uppfattning -genom att korta några inriktningar och renodla sökalternativen. Det ska bli intressant att se hur remissinstanserna reagerar.
I vissa delar saknas diskussioner om hur samhället och skolan förändras och hur det kan eller bör påverka lärarutbildningen. Jag tänker främst på migrationen och därtill kopplade frågor om modersmål och språkutveckling, men också kraven på att skolan utvecklar sina sätt att arbeta och organisera sig. Men då närmar jag mig en fråga som inte legat högst upp på dagordningen de senaste decennierna - att det finns en uttalad förväntan i det demokratiska sysytemet att den lärarstruktur som staten utbildar för har sin motsvarighet i huvudmännens arbetsorganisation.
Thomas Persson
ordf
En nyhet på hemsidan är denna blogg, där ett urval medlemmar i föreningen ska skriva ner tankar om aktuella frågor, allmänna reflektioner o dyl. Jag tänkte kort säga något om förslaget till förändringar i lärarutbildningen.
Jag jobbat både med skolverksamhet på olika nivåer och med lärarutbildning. Jag har varit aktiv på olika sätt i lärarutbildningsutredningar sedan början av 80-talet, då LUT74 dammades av. Inte så att jag suttit i någon av utredningarna eller arbetat inom regering och riksdag, men jag har arbetat med lärarutbildningen i praktiken som anställd vid Göteborgs universitet och som verksamhetsföreträdare i lärarutbildningsnämnder i Göteborg och Stockholm. Jag har också arbetat med kopplingen lärarutbildning-skolverksamhet-FoU i Skövde, Karlstad och Jönköping.
Utifrån detta har jag sett många olika sätt att organisera, leda och utvärdera lärarutbildning. Den nu aktuella utredningen tillför några nya sätt. Här är några (få) funderingar:
Ett stort problem i genomförandet av lärarutbildningen är att det - åtminstone för vissa inriktningar - är svårt att samla så stora grupper av lärarstuderande att de kan utgöra egna undervisningsgrupper. När detta inte går så blir lärosätenas fristående kurser som används, med en komplettering av ett didaktiskt innehåll. På så sätt skapas många praktiska problem som vid de stora lärosätena tar väldigt mycket tid och kraft att hantera. Det gäller t ex att alla studerande på den fristående kursen måste anpassa sig till schemaläggningen för VFU. Det blir för komplicerat att hantera, vilket leder till kompromisser som leder till kvalitetsbrister inte bara för lärarutbildningen utan för alla inblandade utbildningar. Utredningens förslag att börja om på nytt - att lärosätena måste söka examensrätt - och rekommendationer om profilering och koncentration av lärarutbildningen är därför intressant. Det borde leda till att lärarutbildningen kan byggas upp utifrån sina egna förutsättningar och behov, ungefär som sker på andra yrkesutbildningar inom högskolan.
En sak som ingen av lärarutbildningsreformerna lyckats hantera hittills - och sannolikt inte heller denna - är det förhållande att lärarutbildningen som grundutbildning måste följas av en systematisk kompetensutveckling under hela yrkestiden, både för att säkerställa aktuella kunskaper och för att möjliggöra breddning eller fördjupning - allt i syfte att bidra till goda resultat i skolverksamheten. Det räcker inte med att hantera grundutbildningen, om man vill säkerställa kompetensen i svensk skola.
Jag tror att utredningen är på rätt spår när den funderar på nya anställningsformer - tidsbegränsning, kombinationstjänster skola-lärarutbildning - för att säkerställa att lärarutbildarna har en aktuell skolerfarenhet. Jag tror också att idén om att skolor får kvalificera sig för att bli "VFU-skola" är bra för både lärarutbildningen och skolan.
När det gäller förslagen på inriktningar och deras längd samt deras djup resp bredd så finns mycket att fundera över. Som vanligt. Blir det mer eller mindre av ämnesstudier jämfört med idag och tidigare lärarutbildningar? Är det rimligt med stadielärare - utan överlappningar - i grundskolan? Man kan alltid balansera på olika sätt och här har utredningen bl a velat öka söktrycket - en av de viktigaste frågorna när det gäller läraryrket fn, enligt min uppfattning -genom att korta några inriktningar och renodla sökalternativen. Det ska bli intressant att se hur remissinstanserna reagerar.
I vissa delar saknas diskussioner om hur samhället och skolan förändras och hur det kan eller bör påverka lärarutbildningen. Jag tänker främst på migrationen och därtill kopplade frågor om modersmål och språkutveckling, men också kraven på att skolan utvecklar sina sätt att arbeta och organisera sig. Men då närmar jag mig en fråga som inte legat högst upp på dagordningen de senaste decennierna - att det finns en uttalad förväntan i det demokratiska sysytemet att den lärarstruktur som staten utbildar för har sin motsvarighet i huvudmännens arbetsorganisation.
Thomas Persson
ordf
Blogg under uppbyggnad
Hej.
Föreningen Sveriges Skolchefer kommer att starta denna blogg inom kort. Skribenterna kommer från föreningens styrelse och bloggar om aktuella frågor inom skolvärlden.
Föreningen Sveriges Skolchefer kommer att starta denna blogg inom kort. Skribenterna kommer från föreningens styrelse och bloggar om aktuella frågor inom skolvärlden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)